Kul nu... eller sen

Vi var några som satt och skrapade trisslotter och den obligatoriska frågan infann sig. Vad skulle var och en göra om man vann exempelvis 3 miljoner? Eftersom sällskapet bestod av 50 plussare så bestod svaren förstås av ledighet, resor och att kunna göra sånt man länge längtat efter. I önskelistans slutända uppstod dock följande intressanta ordväxling;

-Men 3 miljoner är ju alldeles för lite! Då kan man ju inte leva på avkastningen.
-Vaddå avkastning? Menar du att du inte ska kunna röra dom 3 miljonerna? Det är ju 300.000 om år i 10 år!

Man kan lugnt säga att detta speglade ytterligheterna i synen på resurser i allmänhet och pengar i synnerhet. Men vad är då rätt och vad är fel? Är den ene ansvarstagande och den andre sorglös? Handlar det om att välja kul nu eller kul sen? Å ena sidan kan det ju komma sämre tider och då kan det vara bra att ha ”ladorna fyllda”. Men å andra sidan vet man ju inget om framtiden och livet som kommer (om det kommer), så det kan vara lika bra att passa på att leva i nuet. Är det här en generationsfråga eller är det ett uttryck för olikheter i uppfostran?

Själv har jag haft ett ben i varje läger och mina föräldrar har i det här avseende varit varandras motpoler. Min mor är den entusiastiska och spontana som alltid har tagit tillvara på de roligheter som erbjudits och som alltid säger JA och NU och gärna genast. Min far, den eftertänksamme och försiktige, som ville vänta och fundera, han sa oftast NEJ och SEN med mottot att det inte är dom stora inkomsterna utan de små utgifterna som skapar välstånd. Mot den bakgrunden så det är inte så underligt att frågan kring den hypotetiska trissvinsten skapade lite delade känslor hos mig.

Jag kom bland annat att tänka på Jonas Birgersson, han med fleecetröjan, Framfab och Labs2. Jag har fått mig återberättat en historia, då han i början av sin karriär blev intervjuad av en journalist som naturligtvis hade en massa frågor om ekonomi och pengar.
–Du förstår, sa Birgersson, jag är faktiskt ekonomiskt oberoende.
–Jasså sa journalisten, har du ärvt pengar?
–Näe, men jag bryr mig inte, blev svaret.

Kanske är det så att det finns en hel del människor som, trots stora ekonomiska resurser, ändå inte är ekonomiskt oberoende. Som är mer upptagna med att behålla och förmera kapitalet än att låta KUL-faktorn styra vissa beslut. Man kan ju vara rik i många avseenden. Rik på vänner, glädje, hälsa, kärlek, empati och alla andra företeelser med positiva förtecken. Snålhet, mot sig själv och mot andra är däremot ett fattigdomsbevis, även om man har gott om resurser.

Trots att jag har haft ett ben i varje läger så har jag under senare år noterat en viss förskjutning hos mig själv mot det mera sorglösa nuet. Jag har förnuftsmässigt betänkt och behandlat frågan i stort men noterar också att förskjutningen visar sig i handling, i småsaker som exempelvis;
Jag äter upp älgfilén NU eftersom den inte blir godare SEN.
Jag köper hellre tjänst än prylar, känns både miljövänligt och härligt lättjefullt.
Jag funderar inte så mycket på om jag ska hänga med på det där som verkar kul, utan resonerar mera i termer att man vet inte förrän man provat.

Och… när känslan och förnuftet går stick i stäv mot varandra, då får känslan allt oftare styra.

Ungdomar lever ju intensivt i nuet. Senare, i karriärsdelen av livet, börjar människor fundera över pensionsförsäkringar och resursfördelning över tid. Därefter, med ökad ålder, så ökar också viljan att leva i nuet igen. Oftast sker det i takt med att vi blir påminda om människans dödlighet och att man inte kan skjuta upp saker hur länge som helst.

Själv känner jag att detta med att nyttja sin tid och sina resurser NU istället för att spara till SEN, ytterst handlar om att den säkraste glädjen är den vi tar ut i förskott. Gör vi det så kanske vi får uppleva den flera gånger.

Lev väl, lev här, lev nu

Karin